- när sjukdomen vinner

 
Idag har det varit väldigt mycket vila igen. Jag mådde ändå lite bättre igår, men idag har det varit kasst igen. Lyckades dock (efter att halva dagen hade gått) ta mig ut på en lugn promenad tillsammans med Alicia i barnvagnen. Det värsta med ryggen är ju att inte kunna tillgodose Alicias behov hela tiden. Utan man får hitta knep för att undvika att bära. Tur att jag har en tjej som gillar att klättra upp på saker, haha! Idag hade jag även sån jäkla tur att sjukhuset ringde mig för att se om jag kan ta en återbudstid till min läkare. Dessvärre var det för kort om tid, men jag fick en telefontid istället där jag fick lite påfyllning av starkare mediciner och en eventuell sjukskrivning. Det sistnämnda känns inte bra alls, då det känns som att reumatismen vinner (även om jag innerst inne vet att det inte är så).
 
 
Igår var jag iväg med de här två pinglorna på en Harry Potter-nördkväll. Vi var i konserthuset här i Göteborg där symfoniorkestern spelade live till den första Harry Potter-filmen. Sjukt häftigt faktiskt och musiken fick en ännu större betydelse för filmen. Jag velade dock hela söndagen om jag skulle sälja min biljett eftersom jag var mer eller mindre sängliggandes. Men jag insåg tillslut att jag kommer ångra mig om jag säljer den så jag "genomled" kvällen och det var så värt det! Perfekt också att få en tjejkväll på en vanlig måndag...

- när varje andetag gör ont

 
Såhär såg det ut i fredags när vi var hemma hos Lion & hans familj för lite tacomys! Barnen slogs om majsen, så låt er inte luras att Alicia sträcker fram sin arm lite gulligt i en sekund ;) Haha...
 
Idag har varit en sån blandad dag. Imorse runt 9:00 så lyfte jag Alicia och kände hur det knäppte till i ryggen. Det gjorde ont, ömmade, men smärtan dämpades ändå rätt fort så det gick bra. Alicia åt frukost (läs: bet loss bitar ifrån smörgåsen och slängde det på golvet), vi lekte och gjorde oss iordning. I väntan på att Lion skulle äta så somnade Alicia i sin vagn vid 11:30 och jag tänkte vila ryggen undertiden. Precis när jag lägger mig ner så hugger det till och strålar från ryggraden (i höjd med bh-bandet) ut mot vänstersida. Alltså så jäkla ont. Får tårar i ögonen och inser snabbt att jag inte kan komma ur sängen. Varje andetag gjorde så ont. Så jag ringde Tobbe i panik och grät (alltså gråta när det är jobbigt att andas är ingen bra kombination), men han hade ingen bil (samåker med min bror), ringde mamma som såklart var iväg och fick tillslut tag på min pappa som kom snabbt och var hos mig inom 15 minuter. Hade jag varit ensam så hade jag ju kunnat ligga i sängen till Tobbe km hem, men min panik var ju över att Alicia kommer vakna. Men som tur var så vaknar hon precis när pappa tar i handtaget. 
 
Pappa tog hand om Alicia och åt mat med henne. Undertiden ringde jag sjukhuset och fick råd och därefter hjälpte pappa mig ur sängen. Troligtvis är det en sträckning i muskeln på grund av felbelastning. Till saken hör att jag har haft väldigt ont i mina leder de senaste dagarna. Ledvärken gör ju att jag sover dåligt, spänner mig osv. Så ja.. Det blir en ond cirkel. Men har det inte blivit bra i slutet av veckan så måste jag söka vård. Just nu känns det lite bättre (efter smärtstillande, vila, värme & tigerbalsam) men det är sjukt jobbigt att sitta upp. Och att ligga ner. Och att stå. Så ja...
 
Är väldigt tacksam för all hjälp jag fick idag av både pappa och Elin, som fick ta hand om oss sen när min pappa inte kunde mer. Fick dock sååå dåligt samvete över att jag var tvungen att boka av en fotografering jag skulle haft på eftermiddagen. Men det kändes lite smått omöjligt. Kunden var dock väldigt förstående som tur var!

- foto, värme & inte på topp

 
Varför går alltid helgerna så fort? Gårdagen var supertrevlig, men mer om det imorgon.
 
Idag har jag haft några fotojobb och sen har vi varit på babysim (se bild). Idag var det extra skönt med babysimmet då jag behövde lite extra värme för mina leder. Jag har haft så ont i hela kroppen idag, troligtvis väderväxlingarna som spökar med min reumatism, så jag var så seg. Men efter lite värme och skratt med min fina familj (& våra vänner som också kör samma babysim) så var man lite piggare igen. Dock så har jag kraschat med energin flera gånger idag. Så vanligt när sjukdomen gör sig påmind tyvärr... 

By the way, Tobbe och Alicia är ju lika i vanliga fall, men huuuur lika är dem inte undervattnet? Hahahaha.. Exakt samma min. Inte för att man kan variera sig så mycket undervattnet men ändå... ;) 
Visa fler inlägg