- samma dag, olika år

 
Igår var det exakt två år sedan vi påbörjade vår första IVF-behandling. Minns hur lyckliga och förväntansfulla vi var där! Äntligen skulle vi bli gravida! För det är ju självklart att det funkar på första försöket när det inte var något fel på oss, eller hur? Nä, tyvärr var det inte så enkelt. Blod, svett och tårar och tre behandlingar senare så fick vi äntligen det där pluset. Lyckan! Den känslan minns jag också som igår och kan börja storgrina bara av tanken. Nu var vi gravida och allt skulle bli så bra!!! Eller den inställningen hade jag. Vad jag inte hade förstått var att Tobbe och jag funkade helt olika på den fronten. Jag sörjde och var orolig undertiden vi höll på med behandlingarna och det inte funkade. Tobbes oro började när jag var gravid. Jag minns hur arg han blev när jag hade gått och köpt ett par mini-converse (jättetidigt i graviditeten). Jag ville ju äntligen börja köpa alla gulliga saker som jag hade spanat in så länge! Men när var det egentligen helt säkert? Vi "fick" inte vara för lyckliga ännu. Något kunde gå fel osv. 
 
Nu vet vi ju att det gick bra. Men vi har även fått veta i efterhand att det lika bra kunde gått åt skogen (fel på moderkakan). Fick även erfara detta under min graviditet då jag hade två i min närhet som förlorade sitt barn mitt i graviditeten. Livet är så skört! Men va lyckliga vi är över den där lilla skrutten som bara kan le för att få alla i sin närhet att smälta! 
 
Lite knäppt också att jag igår för ett år sedan gick in i vecka 31! Samma dag, men olika år!
Visa fler inlägg