- alla dessa råd

 
Skulle egentligen blogga om hur glad jag är över att jag har min älskade sambo. Eller man, som han nu faktiskt är sen vi gifte oss. Han som alltid stöttar mig och finns där för mig. Eller för oss, mig & fina lilla Alicia. Men istället läste jag den här artikeln, kom helt av mig och blev ledsen istället. Ledsen över att andra behöver gå igenom samma sak. Ledsen över hur korkade folk fortfarande är. Eller nej, irriterad över hur puckade folk är. När ska folk sluta kommentera andras kroppar och vilja/ovilja att ha barn? Jag tror inte att det är speciellt många som svarar "ja vi försöker få barn men det går inte just nu". För istället så ljuger man undertiden som tårarna bränner bakom ögonen, hittar på någon lögn om att det inte passar just nu eller att den andra partnern inte vill. För att slippa alla dessa "råd". Råden som ändå inte fungerar. För vet ni vad - ett barn blir inte till genom att man slutar tänka på det. Och för någon som verkligen vill bli gravid så går det inte att tänka bort det. Möjligtvis för en stund, men sen ligger man där igen och hoppas på att man blev gravid den här gången. För visst känns det annorlunda nu?
 
Och ja, jag är en sån där som ljuger när folk frågar. Det finns inget annat jag hellre vill än att ge Alicia ett syskon och att få vara gravid igen. Men ni vet inte vad som försiggår i min kropp just nu. Jag bär på något som måste opereras bort innan vi ens kan tänka den tanken. Innan jag kan vakna smärtfri (från magen) på morgonen och ta hand om mitt barn utan att få tårar i ögonen av smärta. Eller upptäcka att jag har förstört fler kläder på grund av allt blod. Så tänk på det nästa gång ni kläcker ur er ett snällt råd om hur man blir gravid eller när ni frågar när det är dags för barn. Ni vet inte vad som försiggår i kroppen eller i huvudet framför er.

- precis som det ska vara

 
Skojade med Tobbe igår och frågade om förra veckan var den lyckligaste i hans liv. Han skrattade och frågade varför den skulle ha varit det - "Det hände väl inget speciellt förra veckan?" "Ehhh neej! Men du har nu varit gift med mig i en vecka!" Men ja, efter över sju år tillsammans så är det väl inte jättestor skillnad ;) Vi fortsätter vara kära och lyckliga hemma helt enkelt. Och vi fortsätter att bråka över småsaker. Och vi fortsätter att skratta åt och med varandra. Precis som vanligt med andra ord och precis så som det ska vara! 
 
Efter bröllopet/dopet så hade vi ett bildspel som rullade. Bland annat var bilderna ovan med. Det var riktigt roligt att gå tillbaka i arkivet. Så roligt att ha alla dessa gamla bilder och se hur vi faktiskt har förändrats. Jag kan även kolla på bilderna och minnas känslan som var den dagen. Tillexempel bilden från 2014, hur vi tänkte att det skulle vara vår sista solsemester utan barn, då vi skulle börja med IVF-behandlingarna några veckor efter resan. Så nervösa och förväntansfulla inför det!
Visa fler inlägg