- Alicia 4 år

 
För fyra år sedan var det någon som ville ut NU. Jag minns att jag och Tobbe gick och skrattade nervöst när vi förstod att hon redan skulle komma - vi trodde ju vi hade några veckor kvar. Ett väldigt starkt minne är när vi springer omkring i hallen hemma mitt i natten för att packa våra grejer. Jag hade en handduk mellan benen för att vattnet hade gått, vi skrattade så fort vi kollade på varandra och så fick jag stanna upp ibland för att ta en värk. 
 
Men min lilla älskling! Du har blivit så stor, trots det kommer du nog alltid vara min lilla bebis. Du är så rolig nu. Säger saker som är roligt och gör lite knasiga grejer. För det mesta är livet med dig helt fantastiskt. Självklart har du ärvt båda dina föräldrars humör och det visar du då och då. Men då är du så gullig så vi biter oss i tungan för att inte skratta och faktiskt ta din ilska seriöst. Här och nu vet du inte om att vi känner så, men någon gång i framtiden ska jag berätta det för dig ;) 
 
Du har också ärvt din mammas förmåga att börja sjunga och hitta på sånger om allt. Som häromdagen när vi låg och sjöng om "världens starkaste bajskorv" (melodin från världens bästa Karlsson). Efteråt skrattade du så du knappt fick luft. 
 
Det är en fröjd att se dig växa upp och att få vara din mamma <3