- livets kontraster

 
I onsdags satt vi och vakade hos farmor tills hon tog sitt sista andetag. Så jäkla jobbigt, även om detta var det bästa för henne. Hjärntumören var så stor i slutet så hon hade bara 1% hjärnkapacitet kvar. Så otroligt obehagligt hur snabbt allt har gått. Att hon för två månader sen satt och lekte med Alicia var svårt att tro när man satt och höll henne hand i onsdags. 
 
Efter det har vi bara umgåtts med familjen och tagit det lugnt. Kändes som sådana stora kontraster när vi sen på eftermiddagen lekte med Alicia hemma. Som om ingenting har hänt.