- samma dag, olika år

 
Igår var det exakt två år sedan vi påbörjade vår första IVF-behandling. Minns hur lyckliga och förväntansfulla vi var där! Äntligen skulle vi bli gravida! För det är ju självklart att det funkar på första försöket när det inte var något fel på oss, eller hur? Nä, tyvärr var det inte så enkelt. Blod, svett och tårar och tre behandlingar senare så fick vi äntligen det där pluset. Lyckan! Den känslan minns jag också som igår och kan börja storgrina bara av tanken. Nu var vi gravida och allt skulle bli så bra!!! Eller den inställningen hade jag. Vad jag inte hade förstått var att Tobbe och jag funkade helt olika på den fronten. Jag sörjde och var orolig undertiden vi höll på med behandlingarna och det inte funkade. Tobbes oro började när jag var gravid. Jag minns hur arg han blev när jag hade gått och köpt ett par mini-converse (jättetidigt i graviditeten). Jag ville ju äntligen börja köpa alla gulliga saker som jag hade spanat in så länge! Men när var det egentligen helt säkert? Vi "fick" inte vara för lyckliga ännu. Något kunde gå fel osv. 
 
Nu vet vi ju att det gick bra. Men vi har även fått veta i efterhand att det lika bra kunde gått åt skogen (fel på moderkakan). Fick även erfara detta under min graviditet då jag hade två i min närhet som förlorade sitt barn mitt i graviditeten. Livet är så skört! Men va lyckliga vi är över den där lilla skrutten som bara kan le för att få alla i sin närhet att smälta! 
 
Lite knäppt också att jag igår för ett år sedan gick in i vecka 31! Samma dag, men olika år!
#1 - - Lisa:

Det är nästan läskigt att läsa hur skört allting är. Skönt att det gick bra!

Svar: Ja verkligen :/
Jennifer

#2 - - Amanda:

Ja livet är verkligen skört, men så underbart att det "löste" sig för er :D

Svar: Ja verkligen! Ja :)
Jennifer

#3 - - Marie:

ja otroligt vad mycket man ska kämpa för ett få ett litet gull, vi fick försöka 11ggr =/, men det var det sååååklart värt.

Ohh hur vet ej vad man ska säga, men tur då att ni inte visste eller vad man ska säga och tur att det gick bra då. Men förstår det blir lite val och beslut inför nästa graviditet om ni bestämmer er för en sådan. Vi har ju valt att välja bort en graviditet till,

Kram

Svar: Ah fy :( Då är ju våra tre försök ingenting... Ja det är ju värt det!!
Jennifer

#4 - - Netti Starby:

Vad kul att kolla tillbaka och det är härliga minnen :-D Kram

Svar: ja verkligen :D
Jennifer

#5 - - ExklusivaMoi:

Jaa ett nytt liv är en GÅVA och inget man kan bara skaffa =)... många som skulle lätt kunna få äran att få den gåvan, lika så är det många som fan inte alls borde få den stora äran! Har 2 fina vänner (de är ett par) som är i den sitsen som ni var i innan Alicia kom till ert liv, tyvärr är de inte alls pepp med att adoptera... något som gör mig ledsen över, om man verkligen vill ha ett barn liksom =/...spelar det verkligen så stor roll om det är genetiskt eller ej isf!! Ett liv är så mycket mer och för kort att begränsa sig kan jag tycka...
TREVLIG VECKA, ta hand om er kramar!

Svar: Ja verkligen! Det är svårt att sätta sig in i andras situationer och nu går dem nog igenom en sorg över att det inte kommer gå. Jag var också jätteemot adoption en period, men det hängde mer ihop med sorgen över att inte kunna bli gravid osv. Man måste få bearbeta det först.
Jennifer