- en återblick och förklaring

 
För ett år sedan hade vi gått in i vecka 30 och jag hade varit på kontroll där vi fick MVG! Där var jag lyckligt ovetandes om vad som skulle hända veckan efter. Några dagar senare var vi nämligen på ett planerat (extra) ultrajud, där vi fick veta att Bönan/Alicia var tillväxthämmad med -28%. Så det blev starten på massa extra kontroller med CTG-kurvor och ultraljud (går att läsa om allt HÄR). Så glad över att det är över och att allt gick bra i slutändan! Jag är väl medveten om att det hade kunnat gå åt skogen alltihopa...
 
Tror förresten inte jag har berättat om min (Alicias?) moderkaka. Efter förlossningen på väg upp till uppvaket (pga kejsarsnittet), får vi i förbi farten veta att moderkakan är skickad på kontroll då man hittade flera infarkter i den. Där och då sa vi bara "okeeeej" och fortsatte kolla på Alicia. Efteråt när jag hade hunnit smälta allt lite så började jag fundera på vad dem menade med det och frågade även barnmorskorna på sjukhuset uan att få svar ("ta det med din läkare"). 
 
Infarkter/proppar i moderkakan kan i värsta fall betyda döden för barnet, då moderkakan av någon anledning har slutat fungera. Slutar den fungera "för mycket" så kväver den barnet tillslut alternativt inte ger barnet någon näring. Det är till exempel därför man kollar flödet till navelsträngen vid ultraljud. Navelsträngen i mitt fall var det å andra sidan aldrig något fel på. Men detta skulle kunna vara en anledning till att Alicia var tillväxthämmad. 

Läkarna sa flera gånger att det säkert inte var något fel på min moderkaka, men att man måste vänta in provsvaret (detta tog sjukt lång tid, skulle ta tre månader men tog nog åtta månader tror jag?). Tillslut fick jag ett brev hem där det står att det var infarkter och att jag nästa gång jag blir gravid måste behandlas mot detta och vara under bevakning tidigt. 

Så ja, jag saknar magen och är så glad över att jag inte visste allt detta då. Det gör ju dock att man blir lite mer orolig om man nu har turen att bli gravid igen. Men det återstår att se... 
#1 - - Kaisa:

Men gud, så otroligt mycket som kan hända som man inte har någon aning om (på gott och ont). Vilken tur ni haft att allt gått bra ändå!

Svar: Ja verkligen :(
Jennifer

#2 - - Malin:

Men shit! 😱 att de skulle ta så lång tid! Tråkigt!

Svar: Ja verkligen tråkigt!
Jennifer

#3 - - Anita:

Underbart att det gick bra <3

Svar: ja verkligen <3
Jennifer

#4 - - Lisa Karlberg:

Men så läskigt! Stackars er. Skönt att allt gick bra ändå! Och att de har så pass bra koll. Tänk om man fött barn för 100 år sedan. Huuu!

Svar: Ja :( nu i efterhand är det ju det, men som sagt skönt att man inte visste det då :P Ja verkligen! Men kvinnorna klarade ju det då med så ;P
Jennifer

#5 - - Marie:

Oj vad läskigt, tänk det är inte bara att alltså, hua

Svar: Ja eller hur :(
Jennifer