- skatten är här

Ni vet när man har ställt in sig på ett datum och ser fram emot det? Ja, då kommer det en tredje person med egen vilja. Den viljan som sa att jag vill ut NU. 
 
Klockan 01:10 igår knäppte det till i min mage under en värk. Gjorde ganska ont under värken så jag skulle bara byta sovställning. POFF. Vattnet gick. 
 
Så 8:49 igårmorse kom vår lilla skatt till världen med akut kejsarsnitt! 2580 gram, 46 centimeter och helt perfekt! Vi mår bra men kommer ligga kvar på sjukhuset i några dagar pga hennes vikt och att hon föddes en dag för tidigt och räknas som sen prematur. 
 
Skriver mer när vi kommer hem :) 
 


- fem saker om graviditeten nu i slutet

- Min hy har hållt sig väldigt bra under graviditeten. Men den senaste veckan har hyn blivit sjukt torr OCH finnig. Antar att det är hormonerna som ballar ut nu i slutet...
 
- Jag har inte riktigt fattat att vi faktiskt har ett datum när vi får träffa vår dotter. Känns inte som att det helt har gått in att jag faktiskt är gravid. "Vadå ta ut bebis..? Ligger det en i min mage?" Haha.. Trög.
 
- Samtidigt som det ibland inte går att missa att man är gravid. Typ när hennes huvud spänner ut på sidan av magen eller när man vaknar kl. 5:30 för att blåsan håller på att sprängas. Går på toa och så kommer det tre droppar. Bara för att hon har legat och "klämt/tryckt"...
 
- Ni vet den där jobbiga mensvärken man kan ha "i vanliga fall"? Yes, den kommer tillbaka nu i slutet av graviditeten. Trodde det var en av de positiva grejerna med att vara gravid, att man slapp den skiten. Sen är det ju såklart inte mensvärk, men det känns exakt likadant.
 
- Tänk att den där lilla bönan har blivit en bebis. Med armar, ben och allt annat... Kroppen är så jäkla fantastisk!
 
 

- "det gör inte ditt barn"

 
Det har varit två galna dagar. Jag har legat hela helgen med täta sammandragningar/förvärkar. Samtidigt som de inte har varit tillräckligt täta för att räknas som förlossningsvärkar. Jag vägrade åka in i helgen (även om alla tjatade) då jag för det första insåg att jag kommer bli kvar där förevigt eftersom det är helg och inte lika bemannat. Och för det andra för att det var inte tätt och med andra ord ingen fara. Jag ville också stå ut till idag, måndag, för att prata med min barnmorska som kan vår historia (litet barn, sitter i säte osv) och fråga hur långt man ska låta det gå nu när det faktiskt är planerat kejsarsnitt pga barnet. 
 
Sagt och gjort. Självklart hade ju sammandragningarna lugnat ner sig idag när jag vaknade, även om de höll i sig hela natten och kom var sjunde minut. På förmiddagen kom dem dock var femtonde minut istället. För att göra en väldigt lång historia lite kortare så tyckte barnmorskan att jag skulle ringa förlossningskoordinatorn och höra vad dem tycker om just att jag har så regelbundna sammandragningar och att barnet är i säte. Förlossningskoordinatorn sa till mig direkt att åka in till sjukhuset. Skit också. Alla andra skulle få rätt. Eller..?
 
Väl inne på sjukhuset kollades det CTG-kurva (den va jättebra, dock registrerades det flera sammandragningar också), man kollade livmodertappen (förkortad men inte öppen = positivt, ingen förlossning idag åtminstone men den närmar sig) och jag fick träffa läkaren. Det sistnämnda tyckte jag var onödigt (och påpekade detta) då jag ska träffa en läkare imorgon för tillväxtultraljud. Men barnmorskan var bestämd med att jag ska träffa läkare. Punkt slut. 
 
Läkaren sa direkt att jag kan få slippa komma till sjukhuset imorgon igen och göra allt idag. Toppen! Vi pratade även om det här med sammandragningarna och hur jag ska tänka ifall det fortsätter eller ökar. Ligger det på samma nivå så är det okej, men blir de ännu tätare så ska jag åka in direkt. Berättade även att Bönan fortfarande är "slö", detta pratade jag ju också om med "min" läkare förra veckan. Även denna läkare tyckte jag ska ta det på allvar, men att vi ska kolla hur hon ligger på ultraljudet. "Hon kanske inte ens ligger i säte längre?" Eh jo. Jag påpekade att jag fortfarande var helt säker på att hon ligger i säte. Punkt slut.
 
Det första hon konstaterade på ultraljudet var att jag hade rätt, hon ligger kvar i säte. Jag kan ju säga att det inte är så svårt att missa hennes huvud eftersom det trycker som sjutton på mina revben och ena lunga. Läkaren visade också att hon ligger med ryggen mot min mage och har därför armarna inåt, vilket förklarar varför jag inte känner henne så mycket. Det är även sjukt trångt nu för stackaren, så det finns ingen plats till att ta sats och sparka. Så det var ju skönt att höra. Därefter mätte läkaren allt som vanligt och hon kollade att Bönan tränar på att andas, vilket är ett friskhetstecken. So far so good. 
 
När hon sen ska skriva in hennes värden i datorn för att kunna räkna ut hur hon ligger till viktmässigt, så hänger sig datorn "men det går fort att fixa". Så undertiden smsar jag Tobbe att jag är klar och på väg hem snart. Allt var ju så bra! Jag smsade lite kaxigt att jag hade rätt.. ;)
 
Läkaren vänder sen datorskärmen emot mig och visar värdena. Bönan har hamnat under sin egna kurva. Hon har gått från -27% till -31,5%, på bara några få dagar (då de mätte i torsdags senast). Läkaren ber mig lämna rummet så ska hon ringa och rådfråga med sina kollegor hur vi går vidare. Efter en stund får jag komma in igen och hon säger direkt "Mina kollegor höll med mig, med tanke på bebisens historia med vikten och att hon nu avviker ännu mer så vill vi ta ut henne innan ditt redan planerade kejsarsnitt. Bebisens organ anses vara klara nu och det är bara vikt som den ska lägga på sig, men det gör inte ditt barn. Det behöver inte vara någon fara men vi tar det säkra före det osäkra!".
 
Så jag gick därifrån med ett nytt datum. 
Visa fler inlägg